Om bara några år försvinner den omdiskuterade diagnosen utmattningssyndrom från den svenska sjukvården. Beslutet innebär ett skifte i hur stressrelaterad ohälsa ska förstås och behandlas – något som kan gynna både patienter och vårdsystemet, enligt psykologiprofessorn Alexander Rozental.
Diagnosen har länge varit unik för Sverige och saknar tydlig vetenskaplig grund. Varje år sjukskrivs omkring 20 000 personer med utmattningssyndrom, men resultaten av den vård de får har inte varit tillfredsställande. Behandlingen bygger ofta på så kallad multimodal rehabilitering, där flera yrkesgrupper samarbetar kring patienten. Trots det visar statistiken att många återvänder till sjukskrivning efter ett tag – ett tecken på att grundproblemen inte alltid hanteras.
En av utmaningarna med diagnosen har varit att den inte ger en komplett bild av varför människor mår dåligt. Att vara sjukskriven under lång tid kan i sig försvåra vägen tillbaka till arbetslivet. Dessutom har fokus ofta legat på arbetsmiljön, vilket riskerar att andra delar av livet som bidrar till ohälsan hamnar i skymundan.
I många fall är det inte enbart jobbet som ligger bakom att någon blir utmattad, utan snarare en komplex blandning av faktorer – som familjesituation, personliga krav eller livsförändringar. Det här kräver att både vården och arbetsgivare ser till hela individens livssituation när man söker lösningar.
När diagnosen nu försvinner öppnas möjligheten att ta fram bättre, mer träffsäkra behandlingsmetoder – och kanske också ett mer hållbart sätt att förstå vad det faktiskt innebär att gå in i väggen.
